Ansökan om ändrad nivå på hälsoprogram för HD

Omfattning och betydelse av HD i rasen

Engelsk setter (ES) är en lätt byggd medelstor stående fågelhund som ska hålla för långa jaktdagar på fjäll, fält och i skog. Därför är sunda leder viktigt för hållbarhet och uthållighet. Enligt Agria breed profile dog 0.11% av ES årligen p.g.a. HD under perioden 1995-2002. Detta kan jämföras med 0.07% hos övriga raser. Fem procent av de avlivade ES under denna period avlivades p.g.a. HD, vilket är den näst vanligaste dödsorsaken i rasen (enligt Agria breed profile). Dödligheten på HD har ökat från 2.4% mellan 1995-1998 till 7.6% mellan 1999-2002. Man ska dock ha i åtanke att dessa data baseras på ett relativt lågt antal hundar.

En engelsk setter med grava höftledsfel kan få problem med smärta och stelhet under långa jaktdagar, dock skapar lindrig HD (grad C) aldrig några hinder för den jaktliga förmågan.

Nuvarande hälsoprogram för HD
Vi har sedan 80-talet haft ett hälsoprogram för HD, där det ställs krav på känd HD-status hos föräldradjuren för att avkomman ska få registreras i SKK. De senaste tio åren har andelen röntgade hundar legat mellan 35-45%, vilket anses vara i underkant för vad som är godtagbart som utvärdering. Förutom röntgenresultat har vi tillgång till Agria breed profile för ES. Tillförlitligheten till dessa data är dock tveksam eftersom de baseras på ett litet antal individer (de ES som försäkrats i Agria).

För att bli godkänd som klubbens avelsdjur skall hunden vara friröntgad (A-B höfter). För att få annonsera på klubbens valplista skall båda föräldrarna ha känd HD-status.

Utveckling antal röntgade hundar samt HD-förekomst över tid

Figur 1. Antalet röntgade hundar under åren 1990-2012. 

Antalet ligger under hela perioden på omkring 100 hundar/år, förutom de första åren av 2000-talet där det vara en minskning i antalet röntgade hundar. En förklaring till denna minskning kan vara en skeptisk inställning till det nya avläsningssystemet. Under denna tidsperiod har antalet registrerade ES halverats, andelen röntgade hundar har alltså ökat.

Figur 2. Procentuell fördelning mellan de olika HD-graderna under åren 2000-2012.

De friröntgade hundarna (grad A och B) är summerade i samma stapel. I början av 2000-talet ses en lätt ökning av andelen gravt HD-belastade (grad D och E) hundar. Dock var det totala antalet röntgade hundar något lägre under denna period, vilket kan påverka andelen fall med grav HD. En klar majoritet av de HD-belastade hundarna har endast lindrig HD, dvs. grad C. Av de 78 hundar som röntgades under 2013 hade 11 HD-fel, samtliga grad C

Mellan åren 1990-2014 såg föräldrakombinationerna ut som följer (HD-grad vid parningstillfället):

          -53% av kullarna var efter två fria föräldrar

          -43% var efter en fri förälder och en med okänd status

          -3% av kullarna hade två föräldrar med okänd status

          -2% av kullarna hade en friröntgad förälder och en med HD (samtliga grad C)

          -0,1% (en kull) hade en förälder med okänd status och en med HD (grad D)

Hälsoprogrammets inverkan på andra egenskaper och sjukdomar

Vår bedömning är att djur utesluts ur aveln, antingen p.g.a. av de själva är HD-belastade eller att deras syskon har HD. Det är endast krav på känd HD-status för att avkomman ska få registreras i SKK men få uppfödare väljer att avla på HD-belastade hundar.

Hälsoprogrammet antas inte ha påverkat utvecklingen för andra sjukdomar. Sedan hälsoprogrammet infördes har vi inte sett någon markant ökning av annan sjukdom.

Antalet registrerade ES har halverats de senaste 20 åren. Under denna period anser vi att både mentalitet och jaktliga egenskaper förbättrats, detta är baserat på de svar vi fått in från en enkät som under 2014 skickats ut till ES-uppfödare. Här är vi övertygade om att hälsoprogrammet för HD haft minimal påverkan eftersom det minskade antalet registreringar är en generell trend bland flertalet av jakthundsraserna.

Skepticismen bland uppfödare växer kring HD-röntgens trovärdighet. Miljöfaktorer såsom typ och dos av sedering, klinik osv. diskuteras mycket och man anser också att det läggs fokus på en sjukdom som egentligen inte är ett problem. Man ifrågasätter även hälsoprogrammets nytta med tanke på att HD-frekvensen inte sänkts under de år stort antal år vi haft programmet.

Utvärdering av hälsoprogrammets effektivitet

HD-frekvensen har varit någorlunda konstant sedan vi införde hälsoprogrammet. Vi har alltså inte sett någon förbättring. Anledningen till det är sannolikt att en låg HD-frekvens ställer högre krav på HD-statusen hos kullsyskon etc. Det räcker alltså inte med individgranskning. Ska vi därför lyckas sänka HD-frekvensen krävs alltså att fler hundar röntgas.

Förslag på ändrad HD-strategi i rasen

Vi anser att nuvarande nivå inte är befogad eftersom det ändå inte ger någon förbättring av HD-statusen hos ES. Dessutom är antalet grava fall av HD (D- och E-höfter) mycket liten (under 2013 och 2014 hade ingen ES HD grad D eller E).

SSK ansöker om ändring av nuvarande hälsoprogram för HD på nivå 2 till att istället bli nivå 1.

SSK kommer att rekommendera att hundar från utomnordiska länder, eller dess avkommor, röntgas innan de används i avel.

Nackdelen med det slopade kravet på röntgen är att det kan innebära att de svenska hundarnas status som avelsdjur blir lägre i våra nordiska grannländer där de har krav på känd HD-status. En lösning på detta kan dock vara att man röntgar de hundar som är av intresse att användas i utländsk avel.

Källor

SSK Avelsdata

Agria Breed profile